Förlagets första utgivningar blir trilogin om Signe Bergner. Dessa böcker är inspirerade av ett sant människoöde (1881 – 1945).
Den första boken Flickebarnet Signe släpptes 28 september 2019 under Bokmässan i Göteborg i Litterära konsulters monter (F02:55). Målsättningen var att del 2 skulle släppas senast under 2020 och del 3 till senast under 2021. Men på grund av covid-19 ser det snarare ut att bli 2022 respektive 2023/4.
Upphovet till att dessa böcker skrivs
Ragnar A Söderling bodde under 1988 till 1992 i Tällberg i Dalarna. Byn kallas ibland Hotellberg då det finns ett flertal hotell i den lilla byn. Längst ned i byn vid Siljans strand låg det mest oansenliga av dem med namnet Siljansgården.
Det fungerade då som ett pensionat/vandrarhem men jag fick berättat för mig att det under 1930- och 40 talet hade varit ett kulturcenter där många intellektuella hade vistats på seminarier och kurser vid sida av att där bedrivits viss skolverksamhet under namnet Siljansskolan. Verksamheten hade drivits av makarna Alm, dvs Harald Alm och hans äldre fru Signe Bergner-Alm.
Det var Signe som hade köpt tomten vid Siljan och låtit bygga huvudbyggnaden innan hon träffade Harald som kom att bli hennes tredje äkta make.
Det berättades att Signe fötts som oäkta dotter till en danska och en svensk man. Mannen hade dött medan danskan var gravid och hon hade tvingat lämna sin dotter hos ett prästpar som fått modern att lova att aldrig någonsin komma tillbaka efter henne. Signe växte upp hos prästfamiljen och drömde om att bli läkare. Hennes fosterfar hade lovat att försöka finansiera hennes utbildning trots att han var fattigpräst i en liten landsortsförsamling. Dock hade prästen dött innan det blev aktuellt att påbörja någon läkarutbildning. En prästkollega hade då erbjudit sig att bekosta hennes utbildning på villkor att hon aldrig gifte sig – ty då var det bortkastade pengar. Signe hade avböjt förslaget och utbildat sig till Gymnastikdirektör. Signe hade sedan gift sig tre gånger. Under hennes andra äktenskap hade hon levt i Kina och hade där viljan att öppna ett institut för kinesiskor som fått sina fötter ombundna. Det hade inte passat den äkta maken som påstods ha sagt ”äktenskap och inget arbete eller arbete och inget äktenskap”. Signe hade då valt arbete.
Denna berättelse fick Ragnar att fascineras över hennes levnadsöde då han upplevde att hennes liv hade kantats av villkor som hon viljestarkt hade övervunnit och han tyckte någon borde skriva en roman baserat på hennes levnadsöde. Ragnar tipsade en del vänner om iden att göra en roman eller film men fick alltid svaret ”gör det själv” eller ”kom med ett synopsis”. Då han inte upplevde att det var hans uppgift blev det bara en tanke men då och då berättade han det han visste om hennes liv (som senare visade sig till stora delar vara felaktiga på detaljnivå även om huvuddragen i historien stämde).
Så någon månad innan Ragnar skulle gå i pension från Lunds universitet kom en kollega in och frågade ”Ragnar vad skall du göra när du går i pension?” Han svarade ”Jag har inga sysselsättningsproblem men skulle jag få det kan jag ju alltid skriva den roman som jag pratat om under 25 år.” Vad är det? sa hon och han berättade historien ovan. Hennes reaktion var: ”Det där borde du söka stipendium för”.
Han var tveksam men gjorde en stipendieansöka och fick till sin förvåning ett stipendium vilket kom att innebära att han läst hundratals brev, anteckningar i almanackor m.m. Så under flera år har han ägnat stor del av sin vakna tid tillsammans med en död kvinna. Resultatet av den samvaron kommer att bli ”Trilogin om Signe”.
Följ oss i sociala medier
